Ont

Det gör så jävla ont..
Hon kommer verkligen aldrig mer ringa mig..
Jag kan inte förstå..
Tankarna snurrar i mitt huvud och det finns så mycket jag skulle vilja säga
men när jag ska skriva så går det inte...
Det gör bara så ont..
När hon fick cancer och kämpade mot den brukade jag och emma säga
att vi aldrig skulle klara oss om hon dog..men hon dog inte, för hon var stark som
fan och trotsade cancern TVÅ gånger.. vi var så glada, och jag tröstade farmor och sa
att snart kommer hon känna sig pigg igen, att det bara kommer ta lite tid..
Och nu helt plötsligt försvann hon..
Dom vet inte riktigt vad som hände, men jag tror nog att det var en stroke..
Farfar berättade att hon skulle gå upp på toaletten, men hon kom inte upp..
Verka som att hjärnan och benen inte kunde kommunicera..
Hon ville inte att farfar skulle ringa doktorn, hon ville inte att farfar skulle ropa på magnus..
Sen försvann hon..
Jag tror att hon kände att det är slutet nu, att hon inte orkar mer..
Vem kan klandra henne för de?
Alla sjukdomar, och olyckan för nåt årsen när hon höll på att stryka med..
Jag tror iallafall att hon har det bra nu, med sina föräldrar och sin bror..sina gamla vänner..hos Gud som hon älskade så..
Det är bara vi som är kvar som får kämpa med sorgen att förlorat henne..
Men jag känner henne, jag känner att hon finns hos mig..

JAG ÄLSKAR DIG