Min?!

Jag bad om att jag inte vill läsa på Facebook vilken dag Bella ska vandra vidare.. Dels för att jag är såå känslig nu, å det är jobbigt nog som det är..
Jag vill inte läsa på Facebook när min häst ska dö! För det är trots allt MIN häst!
Men det spelade visst ingen roll..
Kanske ska jag strunta i att logga in på hela veckan då?
Folk får väl tydligen skriva å lägga upp typ va dom vill ändå..

Det är jag som har tagit hand om Bella i flest år, det var jag som fann henne.. Min pappa som köpte henne till mig...

När jag flyttade och lät Bella va kvar i Gbg pga ekonomiska skäl fråga jag min syster och ingifta syster om dom ville rida å ta hand om henne.. Men de tog många år innan dom visa något större intresse för de, men trots de har jag alltid varit tacksam att hon till slut blev ompysslad och riden..

Men så idag, går jag in på Facebook, ser en bild på MIN häst och får veta att snart är hon borta!
Jag förstår att min ingifta syster är ledsen, SJÄLVKLART är hon de. Hon älskar ju också Bella och fått sina äventyr med henne.. Just de säger jag inget om..
MEN det var inte HENNES beslut att MIN häst ska avlivas, det var vad veterinären tyckte och pappa ringer och pratar med mig.. Ja klart jag håller med vet om hon är sjuk å inte blir bättre..

Jag finns inte med nånstans, det är bara synd om min låtsassyster, för hon har inte nämnt mig nånstans..
Ingen som frågar hur JAG mår?
Ingen som vet hur jävla ledsen jag är!
Nä för det är HENNES bästa vän..
Hennes "beslut"
Jag blir faktiskt riktigt ledsen å besviken, svårt att inte bry sig..

Jag existerar inte,för jag finns inte nära!!