måndag 11 november 2013

Min älskade Bellami

Du kommer alltid vara den stora räddningen i mitt liv.. Du gav mitt liv en mening och jag hade alrig varit där jag är idag om det inte vore för dig. Jag kommer alltid ha det dåliga samvetet för att jag flyttade utan dig, att jag svek dig! Den smärtan har jag lärt mig att leva med, jag har ju vetat att de tagit väl hand om dig och du har fått vara hemma med min familj,och din flock. Men nu då? Nu är du sjuk och ledsen, och då kommer det svåraste med att ha ett älskat djur. Och det värsta av allt, jag kommer inte vara där! Precis som när farmor gick bort,jag kom försent.. Du kommer aldrig "bara" vara en häst,du har varit min bästa vän,meningen med livet! Att jag aldrig mer kommer få träffa dig gör så jävla ont. Jag kan inte tänka på det, jag går sönder!! När jag berätta för förra ägaren bröt hon också ihop, men vi tröstade varandra.. Men så fort jag blir ensam kan ja inte styra mina känslor och tårarna rinner. Varför ska de alltid hända hemska saker när jag är gravid? Jag är känslig som det är ändå.. Du kommer snart få må bra min älskade Bella,vi ses på andra sidan <3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar