Tummen ur..

Idag fick jag äntligen tummen ur och ringa farfar..
" hej farfar det är Johanna"
" ÄR DET JOHANNA?!!" svarar han med glad röst..
Vi pratade i 11 minuter, ganska länge för å vara ett samtal med honom hehe..
Jag sa som de va, att jag tänkt ringa länge men att det inte blir av!
Han mådde sådär, saknar farmor..
När vi prata om henne kände jag hur tårarna ville komma fram men jag pressa tillbaka dom..
" hon är nog i himlen" säger han..
Jaa det tror jag allt, hon är med sina föräldrar och sin saknade bror och har de bra..
Ja va ska man svara.. Älskade lilla farfar.. Vart gifta över 50 år lixom!
Jag berätta iaf att vi snart kommer och hälsar på! Kommer bli kul de :)

Annars har kingston lekt med grannhunden och sen gick jag och Alicia till Josefine å busa..
Tjing tjong