Jag hade gått över tiden, Alicia var beräknad 18 februari men ingen bebis kom den dagen..
Några dagar senare, vi kan inte riktigt minnas om det var redan tisdag kväll eller om det var onsdag morgon värkarna kom på besök..
Men vi minns att Matte fråga om han skulle vara hemma från jobbet på onsdagen men jag sa att det är lugnt!
Men vilket fall som helst så på onsdag kväll började de blir värre, och jag minns att på natten var det svårt att komma till ro..
Jag gick upp och ställde mig i en dusch, och sen försökte få lite sömn igen..
Torsdag morgon var inte rolig, de blev ju såklart starkare och starkare..
Matte var hemma från jobbet och jag satt och räknade minutrar och hur länge värkarna satt i, det skulle ju vara tillräckligt länge för att man skulle få stanna kvar på förlossningen..
Man har ju hört hur folk har fått åka hem igen..
Vilket fall som helst gjorde de ondare och ondare,vi hade ingen mat hemma och Matte åkte och köpte en familjepizza haha..
Jag ringde förlossningen och berätta hur det kändes och hur tätt värkarna kom.
Dom sa att jag skulle äta klart och sen kunde vi komma upp.
Blev inte mycket pizza, var inte speciellt sugen på att äta..
Vi tog våra väskor och åkte upp och var där vid 12 !
Vi fick komma in på ett rum där jag fick lägga mig och dom kollade hur tätt värkarna kom och sen även hur mycket jag var öppen, och då var jag öppen 4 cm.
Sen fick jag byta om..
Efter ganska lång tid fick vi komma in på själva förlossningsrummet.
Gjorde fortfarande väldigt ont men jag ville vänta så länge som möjligt med lustgasen då jag visste att det skulle bli ännu värre..
Till slut fick jag be om den, och den första minuten skratta jag lite för go blev man, men de va inget långvarit..
Sen var de bara skönt för de lindrade faktiskt bra!
Jag sa till Matte "här ta dig ett bloss, det är gött" haha
Han vågade inte, för han ville vara klar i skallen..
Det var en lång väntan, vi väntade på att våran prinsessa skulle komma ju..
Vi väntade även på att värkarna skulle bli starkare!
Joråå de blev dom allt, men jag blev aldrig tillräckligt öppen..
Dom testade att ge mig dropp som skulle puscha på värkarna ännu mer..
Dom testade att stänga av och sätta på..
Jag satt på en stor boll, gick runt med gåstol..
Ont som fan hade jag, och började bli lite frustrerad för att jag inte öppnades MER..
Fick kateter insatt, så nåt toabesök behövde jag inte tänka på iaf..
Efter flera timmar in på natten började de bli riktigt kämpigt..
Det gjorde så fruktansvärt ont och jag bad om ryggmärgsbedövning..
Efter ett tag kom narkosläkaren och precis när han skulle ge mig den var han tvungen å springa iväg för han fick ett larm! Suck?
Matte berättade i efterhand att han hade kastat handskarna på marken och sprungit iväg..
Vilket fall som helst så kom en annan efter ett tag, men tack å lov..
Dom sa till mig att ligga stilla, och jag minns att jag till å med höll andan..
"Ligg stilla nu"
" Men jaa jag ligger ju för fan stilla" tänkte jag..
Jag har hört att den nålen ska göra ont, och i normala fall oroar jag mig om ja vet att nåt gör ont men vid detta läget så orkade jag inte änns beskymra mig om de för jag ville bara slippa smärtan..
Jag kände knappt nålen, vid detta läget hade jag ondare än jag någonsin anat..
Sen tyckte jag iaf att den började hjälpa lite grann..
Men fortfarande satt jag där med min lustgas.
Barnmorskan: " Men den ska du inte behöva ha nu när du har fått ryggmärgsbedövning"
Jag: " NÄ MEN DET GÖR JAG!!!"
Barnmorskan:" Då har den nog inte tagit ordentligt.."
Tiden gick, jag hade öppnats lite mer men inte tillräckligt..
Det kom som krystvärkar, jag ville lixom bara trycka på men det fick jag inte..
Håll i mot sa dom, ja de va ju väldigt lätt..
Min kropp ville ju bara trycka på som in i helvete, och de va skitsvårt att inte göra de.. Det kändes ju som de mest normala..
Nä då, håll i mot..
Någon gång på natten kom dom in och berättade att det får bli kejsarsnitt, jag blev inte mer öppen än 8 cm..
När dom kom och sa detta blev jag lättad, tänkte att nu äntligen är de inte långt kvar!
Jag skulle få dropp som skulle göra så att värkarna skulle avta, SHIT VA SKÖNT tänkte jag..
Jo men visst vettu, tror du de funkade?
Nädå, de tog inte..
Nu var klockan 3-4 på natten och jag skulle inte bli snittad förens 8-9 någonting..
Nu var jag riktigt väck, tårarna gick inte att hejda..
Nu låg jag där med världens värkar och jag visste att hon skulle ändå inte komma ut än..
Det kändes såå meningslöst, ligga och ha dessa hemska värkar till ingenting..
Gissa om dessa timmar var långa??
Jag mådde så dåligt, jag grät och jag kände mig såååå ensam fast min underbara Matte var där..
Det hade gått så lång tid, flera dagar med värkar och sen senaste dygnet med mer och mer smärta..
Till slut var de dags, och jag var nervös..
När vi kom in i operationsrummet och dom började förbereda började jag noja, TÄNK SÅ LYCKAS DOM INTE BEDÖVA?
Jag var riktigt nervös,men han som hade hand om mig fick mig lugnare och dom gjorde tester som ja fick svara på " hur känns det där, varmt eller kallt" osv..
Sen helt plötsligt berättade han att dom öppnat magen haha det kändes ju inte alls, fy fan va coolt!
Sen böka dom runt och hela min kropp rördes, efter ett litet tag kändes de lite grann typ att de stack till men de gjorde ju inte ONT..
Efter en stund hör vi en bebis skrika, och tårarna kommer på både mig och Matte..
VÅRAN dotter, herregud...våran bebis!
09:13 24/2 2012
Hon var så vacker, det kändes så overkligt när hon äntligen fick komma i min famn..
Dom berätta att hon började gråta redan INNAN dom plockat upp henne ur magen och att det är lite ovanligt hehe gulligt va?
Sen böka dom lite till i magen och sen sydde ihop mig..
Sen fick jag komma till ett uppvakningsrum, men jag skulle inte vakna jag skulle sova :D
Fick massa morfin och sov ett litet tag..
Jag var helt jävla slut!
Under tiden låg våran vackra dotter mot sin pappas bröst och sov..
Sen när jag vaknat fick jag äntligen träffa dom igen..
Vi fick ett rum på bb och sen är mycket som en dimma..
Dimma av omtumlande kärlek och sömnbrist :D
Jag gick inte upp någonting den dagen, jag kunde knappt röra mig de gjorde grymt ont där dom snittat..
Tur det finns kateter ;)
Första natten ihop låg hon och sov på mitt bröst, de andra nätterna också för den delen ;)
Och trots att man var så trött så va allt så nytt och underbart så de blev svårt å sova just pga de också, men sov allt en del ändå..
Dagen efter lyckades jag ställa mig upp, mer gick inte..
Men dagen där efter började de bli lättare och lättare, ut med katetern och in på toa och sen har de bara blivit bättre och bättre..
Två nätter sov vi på bb och en var vi på förlossningen..
Saknade verkligen Kingston, Matte berättade att nån gång där när jag låg och hade så ont hade jag sagt " jag vill hem till min hund" hehe men de minns jag inte..
Sen var det dags att åka hem och börja de nya underbara livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar