Vi pratar väldigt sällan om henne..
Det är för att det gör för ont att prata högt..
Hon finns i mina tankar och det går inte en dag jag inte tänker på henne..
Har aldrig saknat någon såhär mycket..
Jag talar såklart om min älskade farmor..
I natt drömde jag om henne, i mina drömmar lever hon!!
Tänk att livet bara går vidare..

Saknar våra samtal...
Hon gjorde allt för oss, grät när vi grät eller när vi mådde dåligt..
Hon ville så väl..
När jag säger vi menar jag min syster..
Min syster satt och vakade vid farmors kropp de sista timmarna hennes hjärta slog..
Jag hann inte ner..
Men hon var redan borta, hon var redan i frid utan all smärta..
På den längsta, sorgligaste tågresan någonsin kändes de som hon var med mig på väg till gbg..
Min älskade ängel..