Va tiden går.. kan inte förstå att jag varit gravid i 9 månader och sedan legat på förlossningen å fått ut denna underbara unge..
Varje stund med henne är guld värd, hon är det bästa jag vet och jag skulle göra allt för henne..
Som jag skrev i förra inlägget så sov hon och jag ville hon skulle vakna så jag fick se hennes vackra leende och all smärta försvinner..
Mycket riktigt, allt försvinner..det enda som existerar är hon, min vackra vackra dotter!
På midsommarafton kände jag att jag var i en liten svacka, alla märkte de..
Matte berättade för folket, att det är en jobbig dag helt enkelt..
Gillar inte den känslan av mörkret..har haft den alldeles för många gånger i mitt liv..
Så jag var väldigt tacksam när den försvann :)
Nu är jag mig själv igen!
Nu vakna skruttan så måste dra :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar