Grinig..

Jag glömde den lilla lilla detaljen när vi prata!
Det är så ensamt!!
Att vara ensam, att känna sig ensam..
Ingen att umgås med..
Ibland blir jag så trött på detta..
Men där jag är idag är mitt val..
Mitt val,mina konsekvenser och jag kommer aldrig kunna fly på samma sätt ändå..
Jag saknar alla där nere och jag saknar farmor...
Vi pratade varje dag och nu har jag inte hört hennes röst på fem månader.. Det tär på mitt psyke att min dotter aldrig fick träffa henne och att jag faktiskt aldrig mer kommer få prata med henne..
Farmor va inte bara min farmor, hon var en av mina allra närmsta vänner.. En vän jag skulle behöva just nu..
Inte änns min syster svarar i telefonen när jag ringer, va fan hände där? Blir så jävla trött på all skit jag är omringad av, spelar ingen roll hur långt bort man flyttar..
Att vara ensam?
Att känna sig ensam?