Deppigt inlägg

Livet är så fullt av massa glädje så jag har ingen tid till att sörja..
Ingen tid till att bearbeta..
Jag drömmer om henne allt oftare, i drömmen är hon ibland frisk, i bland inte..
Men hon är i livet..
Jag och min syster är där och vi umgås..
Precis som förr..
Hon var ju inte bara en vanlig farmor, hon var så mycket mer..
Och hon fanns alltid där, ända sen vi var små.
Dom passade oss hur ofta som helst, och vi bodde grannar så vi sprang där jämt..

Jag kan fortfarande inte förstå att hon är borta, men jag kan verkligen känna att det var såå längesen vi pratade..och jag saknar henne så fruktansvärt mycket..
Det gör fortfarande så fruktansvärt ont!!
Jag har så mycket att berätta, jag vill bara ta upp telefonen och ringa henne, höra hennes röst..
Jag har aldrig saknat någon så mycket som jag saknar henne och just nu känns det som jag skulle kunna skriva en hel bok om henne..om mina känslor..
Hon missar så mycket..
Jag och Emma var ju hennes liv, och nu har jag fått barn..
En underbar vacker tjej som hon inte får träffa..



Igår var en bra dag..
Vi var till hundgården igår och träffade det där paret som var så snälla, och igår hade dom med sig fika så vi fikade och hundarna lekte..
Sen åkte vi hem och lämna Kingston sen åkte jag,Matte och Alicia hem till Freddie och Sara och tittade på deras tvillingar, som dom fick en vecka efter oss :)
Vi var där några timmar, sen åkte vi hem och myste framför tvn..
Sen på kvällen så duschade jag Kingston också!