Gladare

Hej hej..
Ja idag är jag på mycket bättre humör än vad jag var igår..
Känner mig inte sådär jätte trött heller vilket är skönt!
I morse övningskörde vi, Matte körde klockan sju och jag kvart i åtta..
Läraren sa att Matte inte behöver köra något mer nu, utan koncentrera sig på teorin
och sen ta nån lektion precis innan uppkörningen bara, guuud så kul att höra :D
Sen så fick jag goda nyheter också, att jag är redo för halkan, så kommer bli uppsatt
på listan för de, så får se när det blir.. Kanske får se de i kväll när vi ska dit å plugga..
Shit vilken känsla, känns verkligen som vi är nära nu :D
Extra stort är det för mig då anledningen till att jag inte änns tagit körkort är för att jag
varit så feg, alltid känt mig för omogen för just köra bil.. så jag har bara låtit åren gå..
Men nu i efterhand önskar jag ju att jag skulle gått klart på bilskolan i Kungsbacka
men det rann ut i sanden, jag körde där några gånger och allt gick bra, men så blev mig
lärare sjuk så bad jag om ny tid när hon var frisk, och sen åkte jag aldrig dit igen..
Men men, det var då det.. Finns ju massor som man ångrar i livet, inget att göra åt nu :)

Mitt i all denna glädjen så känner jag ju förstårs denna otroliga sorg..
Undra om man nånsinn kommer fatta att hon verkligen är borta..
När vi var och fikade där sist så gick jag in i sovrummet, hennes tofflor stod vid sängen..
Hennes grejer vid nattduksbordet...var precis som att hon bara var iväg en sväng..
I morse när jag var så glad efter jag övningskört så skulle jag bara velat lyfta på luren och ringa
farmor, och säga att nu är det fan nära!
Snart kommer vi..
Men det finns ju ingen farmor att ringa till längre, att ringa till farfar skulle inte vara samma sak..
Det gör verkligen så ont detta..
Men att skriva här om henne gör att det känns lite bättre iaf..
Skriva av sig, ja det funkar faktiskt..
Nu blev jag tom på ord..

Jag ska nog ta och plugga lite teori en sväng nu..
Va rädda om er!