No one knows..

Jag känner hur det sakta men säkert försöker slingra sig runt mig som en svart dimma..
Det vill finnas där, det vill förstöra, för det har alltid varit så..
Mina skuldkänslor för saker som inte ens är något, försöker strypa mig, och ingen har någon
aning om vad jag pratar om,för jag pratar inte..
Jag slutat prata med folk igen, tror det började för några veckorsen..
Varför gör jag så?
Jag orkar inte hålla på att blotta mig för folk, jag orkar inte med det..
Jag vet inte riktigt vad jag håller på med, kanske är jag bara fejk ändå?
Jag känner mig bara otillräcklig, jag måste få den där gnistan..jag skulle vilja bli "mänsklig"
Jag har så konstiga saker för mig..
Jag kan inte riktigt tänka framåt längre..det blir för mycket press för mig..
Är inne i en period där jag har mobilen på ljudlös, ringer det svarar jag oftast inte..
Speciellt inte om jag inte vet vem det är..
Det är så sjukt, när det ringer så känner jag min jagad..
Svarar jag inte, får dom inte tag i mig..

Emma, jag saknar dig så sjukt mycket så du kan inte ana....
Min fina, underbara syster!