Jag flyr!

Saker kan bli så konstigt i bland..
Jag har ju berättat tidigare om hur jag känner när telefonen ringer, att jag inte svarar..
Idag plingade det på dörren här igen, två tanter..
Jag öppnade inte, och dom har plingat på två tidigare gånger och jag öppna inte då heller.
Jag känner mig jagad, och jag tror att jag alltid har känt mig jagad..
Och försäljer som ringer hela jävla tiden, dom jagar mig och jag får panik.
Jag kan inte bara svara och säga nej tack eller be dom dra åt skogen..
Jag undviker det istället..
Och sån har jag nog alltid varit också..
Och jag vet varför, och det är för att jag alltid känner mig skyldig!!
Har ju alltid förstört saker..
Vägrade gå till skolan och dom hota att ringa polisen haha..

Jag undviker sånt som är jobbigt, och även om jag vet att det jagar mig så fortsätter jag springa.
Varför kan jag inte bara ta tag i det?
Nu är det inte långt kvar innan jag ska jobba, onsdag idag och på fredag jobbar jag kväll, sen lördag hela dagen och kvällen..
Jag har haft tid på mig att förbereda mig nu, men ändå känner jag pressen..
Jag vet att jag gör ett bra jobb, och jag vet att det kommer bli bra när jag väl kommer dit..
Det är bara steget utanför dörren som är jobbigt..
Varför är jag så komplicerad?
Det är jobbigt att försöka fly jämt, men jag vet inte riktigt hur jag ska stanna när jag aldrig gjort det..
Antar att jag alltid kommer känna mig jagad, jag har kämpat med mig själv i sååå många år nu och jag börjar inse på riktigt, att det är kanske såhär det ska vara!
När jag var ett barn, hade jag allt och jag var ett lyckligt barn och det kommer jag alltid minnas..
Sen efter år1999 gick det utför, och sen är allt bara svart och mörkt..
Men vi fortsätter le och hoppas på att det kanske blir bra någon dag...
Hoppet är ju trots allt det som lämnar oss sist :)