Skrattretande

Hej!
Dagen började bra..
Klockan ringde kl 11 men jag var så trött så kom inte upp förens en timme efter..
Sen kom kära Anji, hon var så glad och pigg så det smittade över på mig så min dag började bra..
Vi tog en liten promenad med Kingston innan Anji gick med mig till frisören..
Blev nöjd med håret, blev dock mycket klippt då allt var så slitet men nu känns det skönt..
När vi sedan kom hem så pratade jag med mamma i telefon och vi båda var på väldigt gott humör, mysigt att prata då..

Sen ringde min telefon igen och då var det jobbet, dom frågade om jag kunde komma in och jobba 3 timmar i morgon bitti..
Min hjärna skrek nej men mitt hjärta sa ja, så jag sa att jag kommer in i morgon..
Efter vi la på fick jag panik och jag kände hur hjärtat började slå fortare och fortare..
Hur fan ska jag kunna jobba när jag mår på det här viset?
Hur ska jag kunna ta hand om så sjuka människor när jag själv känner mig helt jävla fucked up??
Nu är det försent i vilket fall som helst, skulle aldrig klara av att ringa och säga att jag är sjuk..
Dom behöver ju mig!
Som vanligt i detta äckliga liv så är det bara att bita ihop och vara glad!
Nu kanske ni tänker "men det är ju bara tre timmar"
Och jo visst, det är "bara" tre timmar, men dom tre timmarna är inte lätta..vi är två personal som ska få iväg fem boenden i tid, det är inte en lätt match..
Men jag vet att vissa av dom kommer bli så glada av att jag kommer och jobbar, så jag tröstar mig själv med det.

Mamma ringde igen, hörde direkt på mig att jag inte var på humör, och jag försökte avslutat samtalet fint utan att börja gråta, sen frågar Anji hur det är med mig och jag kan fan inte hålla mig längre..
Hon sitter jämte mig och jag vet hur gärna hon bara skulle vilja hela mig, få mig glad och få ge den tröst och kärlek jag behöver..ändå sitter jag där och försöker vara något jag inte är..
Jag bryter ihop och hon håller om mig, min älskade vän!
Vad skulle jag vara utan henne?
Jag skulle inte klara en enda dag här utan henne..
Just nu pratar inte ens Mattias med mig, vad har jag nu gjort?
Jag blir så trött..
Mina ögon svider, och jag sitter återigen och försöker att inte bryta ihop..
På lördag fyller jag år, ångesten kryper innanför bröstet och jag önskar mig själv grattis..
Grattis din misslyckade jävel, ännu ett år har du klarat av!
Se om det blir ett år till kanske?
Hittils har ju livet varit väldigt givande :)
Omfg