Misslyckad/Misslyckat

Det är så tröttsamt att känna all negativitet hela tiden..
Jag försöker att tänka positivt och ta en dag i taget, men i bland är det bara så svårt!
Igår fick jag väldigt glädjade besked om min farmor, hennes cancer är borta..
Älskade älskade farmor, vilken nyhet.. en sten borta från bröstet och det glädjer mig så mycket!
Tänkte att det skulle bli en bra dag igår, dum som jag är så dricker jag vin när jag känner mig nere.
Trodde jag att jag skulle bli gladare av det?
Blir ju tvärtom, blir bara ännu mer känslig och deppig..
Sov inte speciellt bra i natt,sov oroligt och vaknade tidigt och kunde inte somna om..
Just nu är jag väldigt trött och har ont i magen..
Skulle nog behöva äta, men det är så svårt när hungerskänslorna är så långt borta..
Förutom att jag känner mig svag så känner jag mig ändå okey..
Jag vet att jag säger det hela tiden, med ett skratt "allt är bra"
Jag vet att jag ljuger, men det närmaste vet det också..
Och jag ber om ursäkt för att jag ljuger, jag hatar att ljuga och den enda gången jag gör
det är när någon frågar hur jag mår..
Jag ville ju aldrig prata med någon om hur jag mår..
Jag vill inte att folk ska veta hur mina tankar går mig på nerverna.
Jag vill inte att folk ska tycka synd om mig..
Jag vill inte att folk ska tycka jag är sorglig människa..
Jag vill inte att folk ska få veta!
Jag vill ju bara vara glad,känna lycka och ha ett normalt liv..
Min dröm om hus på landet i bland skog och natur, djur och frihet är så långt borta
och jag tror att jag måste inse att alla drömmar inte slår in..
Och jag tror att jag måste inse, att allt faktiskt ligger i mina händer..
Bara jag som kan göra någonting åt mig själv, det är bara det att jag är för svag..
Jag önska någon kunde viska i mitt öra när jag sover, och när jag vaknar upp så vet jag
precis vad jag ska göra, och att det är det enda rätta..
Men som vanligt är jag ensam, mina problem..
Att vara ensam, att känna sig ensam..
Förlåt mig för att jag aldrig kan göra någonting rätt.